Mot Figueira da Foz

Lämnade Peniche hamn kl 06.00. Vågorna gick riktigt höga (ca 3-4 meter) och solen visade sig inte på morgonen. Våra barn preparerade vi med sjösjuketabletter. Pillren gör dels att de inte mår illa och dels att deras sömnbehov blir enormt. David & Tilda sov gott i fören (där gungar det rejält) till kl 11 och Jacob kommer sömnigt upp i sittbrunnen och somnade om inom fem minuter. Han sov mest hela dagen sedan.
Mitt i de kraftiga vågorna kryllade det fullkomligt av små fiskebåtar. Och vi som tyckte att det gungade, det var inget i jämförelse med hur det gungade för dem! De vinkade i alla fall glatt när vi gungade förbi!
Solen kom fram och vågorna blev mindre. Gick för motor och hade seglen upp för stabilitet. Då började det tjuta väldigt högt. Fick snabbt stänga av motorn och fortsätta för endast segel. Vad sjutton är det nu då? Vi gissade på att motorn inte fick kylvatten, för den lampan lyste (tyckte vi). Nervöst seglade vi in i den långa ränna som leder till marinan. Vi hade bara en kraftigt revad genua uppe, men gjorde 5,5 knop ändå. Just när vi skulle in i kanalen/marinan fick ett stort mudderverk, med bogserbåt och följebåt, för sig samma sak. Kan man kryssa i en kanal? Vi fick reva det mesta av genuan så att farten minskades. Det gick – vi kunde minska farten och svänga snyggt i marinan. Dock nådde vi inte ända fram och fick starta upp en tjutande motor i en minut. Tilläggningen var riktigt snygg för att vara nästan helt för segel. Håkan gick och anmälde oss i receptionen samt fick bokat upp en båtmekaniker till morgonen därpå.
Jag (Ulrika) sprang för att hjälpa en finsk båt, som vi hade haft sällskap av i två tidigare hamnar, att lägga till. Gick ju jättebra tills jag vände mig om på den smala och ranka fingerpontonen samtidigt som en av besättningsmännen hoppade ner på den samma. Jag gjorde en "Thomas" (Se midsommarafton). Nu kan i alla fall detta dopp, med glasögonen och allt, inte skyllas på midsommarsnapsen. Tog sedan inte så lång tid tills nästa "Thomas" skedde och denna gång var det David som skulle fånga en handduk som rymt. Det var faktiskt inte så kallt i Atlanten ändå ;-)
Håkan och jag var helt slut på kvällen och efter en Pasta Carbonara tyckte våra barn att vi skulle få krypa ner och se på en Beck-film. Barnen roade sig med Playstation som nu även Tilda har invigts i. Föräldrarna, som hade varit vakna tidigt denna morgon, somnade före barnen.