Göta Kanal

Resten av kanalen klarades av i ett huj, men trevliga slusskompisar. Genom hela kanalen gick vi med Mareld, med Janne och Karin som fast besättning. I vår konvoj gick även en mycket trevlig operasångare som höll på att frakta hem ett stålskrov för vidare byggnation. Han var ensam, så Jacob hjälpte till ibland. Några dagar fick vi även slussa med ”Skalman” (en ca 20 fot lång segelbåt).

I Borensberg blev det hålligång. Det började med vi bjöd över besättningarna på lite vin och snacks. Vi fick då även prov på Jannes och Jacobs gitarrspel. Kvällen avslutades med kräftkalas i Mareld. Besättningen på Gica tog dock en tidig kväll men vi kunde höra prov på operasång från grannbåten. Barnen roade sig hela kvällen med en fantastiskt söt 5-månaders hundvalp som de blev upp över öronen förälskade i.

Väl ute i kanalen styrde vi kosan mot Arkösund där vi blev bjudna på drinkar av våra nyfunna slussvänner Karin och Janne.

Näst sista dagen styrdes stäven mot Utö. Vi avnjöt en mycket mysig och god middag på Utö värdshus och kunde vakna upp till en fantastisk sista morgon med vackert väder och en liten gnagande känsla i magen – sista dagen… På vägen hem tog vi vägen om Vaxholm och köpte skumpa.

Över Vänern och in i Göta kanal

Vänern bjöd inte på något bra seglarväder, ingen vind och vädret pendlade mellan strålande sol till hällregn. Vi kom in i Sjötorp och körde in i slussen, perfekt vi var i god tid för sista slussningen, trodde vi! Vi hade försökt att ringa flera gånger tidigare under dagen, men inte fått svar. Kom dit kl 17.45 och trodde de stängde kl 18, men det var låst och tillbommat. Vi hittade tillslut en broschyr och läste till vår förvåning att man från och med denna dag behövde föranmäla sig minst tre dagar innan avfärd och att man endast kunde börja slussa på måndagar, onsdagar samt fredagar. Dessutom slussades man i konvoj. Hoppsan, skulle vi nu bli liggande flera dagar i ”fartfyllda” Sjötorp?

Efter en lite orolig natt ringde vi och kollade läget. Vi hade en ofantlig tur och fick komma med den konvoj som startade idag. Förhållandevis bra väder och många slussar denna dag! Framme i Töreboda, där vi skulle ligga för natten, fick barnen bada i bassäng. Vi bunkrade och kröp till kojs ganska tidigt!

Jacob återvänder

Vi bunkrade på morgonen och åkte sedan vidare till Trollhättan och de stora slussarna där. Anlände till Vänersborg vid 16. Mormor och morfar kom med Jacob och tillsammans åt vi en god middag, sill till förrätt och entrecote med vitlökspotatis till huvudrätt!

In i kanalen

Styrde kosan mot Götet i ett ganska kallt och grått väder. Körde sedan upp i Göta Älv, som för övrigt är ganska trist. Anlände till Lilla Edet kl 19.00 och lyckades manövrera in Gica i deras trånga gästhamn. Det krävdes två ”femöresvändningar” inne i hamnen för att tråkla in henne till en plats. Vi åt därefter en hämtpizza och sov väldigt gott på natten. Den tråkiga delen av kanalresan av avklarad.

Kalvsund

Vi lämnade hamn vid 12-tiden med siktet inställt på Kalvsund. Solen sken och det var varmt, men lite för lite vind för att kunna segla.

Kalvsund är den ön som Dennis kommer ifrån och vi skulle ha kräftskiva. Tomas, Susanne och Therese dök upp med båt. Dennis kom efter med den supercoola vattenskotern. Dennis mor, far och bror var också sugna på kräftor. Sedan dök Håkans gamla kompis Stickan upp med tre polare. En stund senare kom ännu en båt och det visade sig vara Ulle (Håkan kusin) och hennes man Mikael. Allt som allt var vi nu 19 personer på Gica. Vi umgicks rejält och körde vattenskoter så det stod härliga till!

Nästa dag hade vi planerat för avfärd i ett fantastiskt väder! Kl 11.30 bestämde vi oss dock för att stanna kvar och njuta av ett fantastisk västkusten tillsammans med härlig släkt och vänner! Vi tog en segeltur söder om Kalvsund med efterföljande grillning på kvällen – supermysigt!

Vattenskotern gick givetvis varm hela denna dag också!

Marstrand (och Ljungskile)

Gica fick ligga fyra nätter på Marstrand. Håkan blev upphämtad och sov två nätter i land tillsammans med övriga familjen i Ljungskile. Det var mysigt att kunna umgås med släkten igen!

Hos mormor och morfar frossade vi i att klappa föl – supersöta! Tilda sysselsatte sig själv med labradoren Filippa – de älskar verkligen varandra!

Ulrika funderade på om familjen kanske skulle flytta till gården – som så ofta när vi är i Ljungskile! De tankarna försvinner dock när vi kommer hem till Lagnö igen!

Jacob valde att stanna kvar hos mormor och morfar. Han var väl lite trött på ett golv (durk) som rör på sig hela tiden…

När vi kom tillbaka till Gica insåg vi att det hade det varit riktigt rufft väder i Marstrand. Fendrarna hade slitigt av en del färg från skrovet. Hur nu fendrar kan göra det? Ja, tråkigt var det, men vi hade som tur var redan planerat att lacka om henne framöver.

På Marstrand fick vi besök av Carro, Erik, Elisia och Henry (Sir Henry brukar han få heta…). Vi åt Tacos och umgicks. Vädret var strålande och vi kunde verkligen njuta av Marstrand och Västkusten.

Nordsjön

Sjön, vinden och vädret var säkerligen precis som Nordsjön skall vara (jag vet inte eftersom det var min första överresa). Vi fick en liten inblick i hur livet på Nordsjön brukar vara genom en överhöring av radiokommunikationen mellan en tysk segelbåt och en oljeplattform. Den tyska båten låg strax framför oss anropade plattformen för att få höra senaste väderleksprognosen (segelbåten tyckte tydligen att det blåste lite för mycket). Den ”käcka” radiomannen på plattformen svarade då att ”the forecast is southerly force 5-7 (10-16 m/s), but as we say here in the North sea - we just have to wait and see…). Radiomannen verkade luttrad och hade inte mycket till övers för landkrabbornas förmåga att förutspå hur det blir på Nordsjön.

Besättningen (Bosse, Lars, Wille och Håkan) fungerade bra: Alla var aktiva och delade på arbetsuppgifterna relativt lika. Om man skall karaktärisera lite, så kan följande nämnas:

Lars – fantastisk kock som ansvarade helt för all matlagning de första två dagarna. Sista dygnet tog Bosse och Wille över ansvaret för matlagning.

Bosse – den obotlige optimisten. Alla höll modet upp under hela resan, men Bosse var en förebild. Oberoende av när man frågade, i hällande regn och snålblåst vid rodret eller efter kraftiga vurpor ombord, så svarade Bosse alltid att livet var på topp.

Wille är den ständiga fixaren. Vi gjorde bl a en fantastisk sättning av stormfock på fördäck i 16 m/s med översköljande sjö, som vi sedan fick ta ner igen efter 45 minuter (vinden avtog till 10 m/s). Uppenbarligen en helt onödig segeländring, men en bedrift i rådande väderläge.

Själv var jag (Håkan) alltiallo som ständigt funderade över väderprognoser, vägval och alternativ.

Totalt sätt gick resan mycket bra. Vi färdades 530 distans på tre dygn och 1 timma (totalt 73 timmar). Snittfarten blev därmed 7,2 knop. Fartrekordet var 11,7 knop i surf med bara revad genua uppe (någon gång klockade GPS:en 12,7 knop, men vi tror inte riktigt på den mätningen). Vi gick för motor de första 15 timmarna, längs kusten utanför Inverness, på grund av för lite vind. Sedan blåste det upp och vi seglade hela vägen över tills vi tog ner seglen utanför Marstrand. Vinden låg konstant på 10-14 m/s, med några toppar på 17 m/s och några bottnar på 7 m/s. Vågorna var i stort sett helt OK, men vi fick några partier med 5-6 meters vågor snett bakifrån (då är det skönt att ha en lång, smal och låg båt som slingrar sig smidigt fram mellan vågtopparna!). Sista natten fick vi även uppleva åska, från tre håll, (nord, väst och öst), men som tur var hamnade vi dock aldrig i något centrum för åskan.

Vi ankom Marstrand vid 14-tiden på måndag och vi fick en bra plats på piren utanför Värdshuset.

Lars rekade snart reda på en bastu och dusch och vid 16-tiden var vi rena och fräscha. Efter städning och svabbning av båten, avslutades kvällen med middag på Värdshuset och efterföljande ”gissa låt och artist” - tävling och ”Gaelic coffe” i båten. Vi sov gott den natten.

Caledonian Canal

Canelonian Canal är verkligen oerhört vackert, med höga berg och djupa dalar!

Familjen Nylund, efterlängtade som de var av alla ombord, anlände med det mycket långsamma tåget från Glasgow. Sedan följde slussning och mys i det vackra landskapet.

Vi har verkligen fått bekräftat att skottskan är så svår att förstå som det sägs och det är lite pinsamt att om och om igen be dem repetera. Man anser ju sig vara ganska bra på engelska egentligen…..

I slussarna i Fort Augustus var Gica den absolut största sevärdigheten och man kan nu finna kort på Gica med besättning i bl a Kina, Japan och Italien!

Vi har haft enligt skottskt mått mätt, haft bra väder i kanalen. En dag regnade det och det var när vi befann oss på Loch Ness sjön, vilket passade ganska bra. Även om det regnade när vi befann oss på Loch Ness, så trotsade större delen av besättningen regn och det faktum att det var 13 grader i vattnet, och hoppade i. Vi såg dock inte något sjöodjur! Faktum är att det är enormt dålig sikt i sjön så Nessie kan leva runt ganska anonymt i den 300 meter djupa sjön (djupare än Nordsjön).

När vi var på väg ner med slussarna i Inverness dök det upp två personer som såg ganska crazy ut med skottska mössor och rött hår! Det var Bosse och Wille som dök upp inför avfärd över Nordsjön.

Kvällen innan alla kvinnor och barn skulle lämna båten blev ganska kaotisk med tvätt, packning, matlagning och bunkring. Det var ännu mer kaotiskt när vi kollade väderleksprognosen för veckan framåt. Snabbt togs beslutet att Gica skulle lämna hamn och bege sig ut på Nordsjön redan dagen efter, vilket inte var planen från början.

Mor och barn Molin åkte till Prestwick (utanför Glasgow) med Mor och barn Nylund. Nylundarna tog planet på kvällen, men Molinarna fick sova på hotell för vidare flyg till Göteborg och Ljungskile (där mormor och morfar bor). Hemma hos mormor och morfar fanns till allas glädje åtta vuxna hästar och sex små föl!

Islay & single malt whiskey

Skottland är ett mycket vackert land och vi har haft möjligheten att få njuta av ön Islay på Skottlands västkust i flera dagar. På Islay låg vi i en trevlig liten hamn som hette Port Ellen. Port Ellen var inte stort och det verkade som om tiden stått still där. I närheten av Port Ellen ligger whiskey-distillerierna: Laphroigh, Lagavulin & Ardbeg. Vi har besökt dem alla och Håkan har investerat i flera schyssta flaskor.

En dag tog vi bussen till Bowmore, där vi givetvis också införskaffade en whiskey flaska, gammal som gatan;-) Håkan och Jacob tog även en buss till Port Askaig där de promenderade bort till Coal Ila. Givetvis skulle samlingen med schyssta whiskeyflaskor kompletteras även här! Vi kan väl konstatera att det är tur att det inte fanns annat att köpa på Islay än just whiskey (ja ett par mataffärer kunde man i och för sig hitta)

Människorna här i Skottland har visat sig vara mycket, mycket trevliga och vänliga. Vädret har varit både fantastiskt soligt och varmt, men också ”skottskt” regnigt. Vi blev inblåsta i Port Ellen i två dygn pga kulingvarningar. Men på tredje försöket kunde vi lämna hamn och fick en regnig färd till Ardfern på Skottska fastlandet. Ardfern ligger i en vik med höga berg runt. Här är mycket vackert! Vad gäller djur så kan vi nämna att David har räddat en groda som flöt i vattnet och att vi haft en ursöt sälunge simmande runt båten.

Igår gick vi på restaurang i den lilla byn Ardfern. På puben var det full fart och maten smakade mycket bra! Nu skall vi snart lämna hamn och bege oss norrut. Familjen Nylund kommer på måndag och skall följa med genom Caledonien Canal och det är vi många ombord som längtar efter!