Irland!

Tilda kl 09.00 i morse när hon slog upp ögonen; ” Jag vill bli som Pippi, stark & rik”

Nu är vi i Bangor, som ligger 1,6 mil utanför Belfast. Hit kom vi i tisdags och trivs mycket bra! Vi ligger i en fantastiskt bra marina med det mesta man kan önska sig, även sälar! Bangor är en mysig liten kuststad. Annie, Per, Buster & Lucas är här på besök och har varit så en vecka. De hoppade på i Dublin och hoppar av i morgon för vidare transport till Dublin och Stockholm. Vi har haft mycket roligt ihop både vuxna och barn, med pubbesök, nöjesfältsbesök, två storstadsbesök (Dublin & Belfast), schysst segling och en himla massa ”mys” i båten.












Vädret har nog varit mycket bra för att vara Irland. Det har nästan inte regnat alls!! En av de absoluta största upplevelserna för barnen (Tilda var dock inte med) var när de fick följa med en fiskebåt ut och fiska. De drog upp en hel del makrill och vi alla åt fantastisk god färsk makrill därefter. En del fisk matade vi dock de tre sälar som väntade otåligt vid bryggan!












På vägen från Dublin till Bangor stannade vi i Carlingford, en mycket liten by.










Vi låg på boj p g a av stark vind och lågt tidvatten. På kvällen tog sig killarna en liten tur med gummibåten. När Håkan skulle ta den obligatoriska ”kolla hur vi ligger innan natten”- rundan upptäckte han att gummibåten var borta – knopen hade gått upp! Katastrof, dels givetvis för att det är mycket pengar och dels därför att vi helt enkelt inte klarar oss utan gummibåt! Till saken hör att det är 3,5 meters tidvatten här och vi låg i en stor vik, vilket innebär en mycket stark ström upp till 5 knops ström. Vi konstaterade att båten troligen hade begett sig till havs!

På morgonen tog vi oss in i marinan och Ulrika stack direkt för att ”scanna” av kusten. Det fanns ju ändå en liten, liten chans att båten skulle kunna ha blivit kvar. Fyra kilometer bort låg den! Oj vad glada vi blev!!! Vi var tvungna att invänta högvatten för att kunna få henne tillbaka, eftersom det var 500 meter ner till vattnet när vi hittade Gummitarzan! På bilden nedan är det högvatten igen!







I morgon beger sig familjen Molin mot Skottland, vilket troligen blir regnigare än det varit på Irland! Vi ser väldigt mycket fram emot att få uppleva Skottland!

Vi är över!

Nu var det länge sedan som vi la upp något. Det beror framförallt på avsaknaden av trådlöst Internet i de hamnar vi legat i, men också på att vi har tagit oss över från La Coruna till Irland!

Tiden innan avfärd präglades av förberedelser för avfärd. Vi bunkrade och stuvade. Lagade och fixade. Thomas, Therese & Dennis kom den 8 juli och det var härligt att få lite nytt ”blod” ombord.

Vi lämnade La Coruna den 9 juli kl 15.30. Prognosen verkade bra, kanske lite blåsig. Vi skulle få sydvästliga vindar till att börja med och efter halva resan skulle det vrida till nordväst. Av den anledningen valde vi att gå nordnordväst i början och efter halva resan vända mot nordnordöst. Men som vanligt kan man inte helt lita på prognoser…

På eftermiddagen när vi avgick blåste det rejält (byarna nådde 32-33 knop, dvs 16-17 m/s) och ingen fick i sig någon mat den första kvällen och då skall ni ändå veta att de som brukar bli sjösjuka hade tagit piller och att övriga egentligen är riktiga sjöbjörnar som aldrig blir sjösjuka.

Andra dagen lugnade sig vinden något men vi hade mellan 10-12 sekundmeter största delen av resan. Tyvärr blir ju även vågorna ”hårda” av vind. Det gungade riktigt rejält alla dagar (och nätter) förutom sista dagen då det faktiskt blev lite lugnare. Överfarten tog tre dygn och 7 timmar! Ganska bra jobbat för 510 distans! Vi kunde segla drygt halva tiden. Övrig tid gick motorn med storseglet upp som stöd.

På nätterna körde vi ett vaktschema som såg ut som följer:

Håkan 22-00
Dennis 23-01
Therese 00-02
Thomas 01-03
Ulrika 02-04
Håkan 03-05
Dennis 04-06
Therese 05-07
Thomas 06-08
Ulrika 07-09
Håkan 08-10

Detta visade sig vara ett mycket bra schema, för det gav två timmars vakt och tre timmars sömn och dessutom blev det lite omväxling eftersom det var vaktbyte varje timma. På dagarna hade vi inga speciella vakter, men vi kan nog konstatera att Thomas drog det tyngsta lasset.

Första natten tröttnade autopiloten och slutade att fungera. Ja då var det bara till att handstyra dygnet runt. Vi önskade att vi hade köpt varma vattentäta handskar. Händerna blev minst sagt lite kalla!

När vi nu ändå är inne på skador så kan vi se att översegligen slet ganska hårt på Gica. Förutom autopiloten så ”regnade” radarreflektorn ner över oss, vindmätaren slutade att visa korrekt ”true” vind, kanten på genuan fläktes upp samt ställningen till Danbuoyen (en säkerhetsboy med lång pinne och lampa, som man slänger i om någon skulle ramla i vattnet) vibrerade sönder. Inga panikgrejor som tur var, och framförallt inga personskador!

När vi äntligen hade land i sikte var det en oerhört skön känsla som kom över oss! Vi passerade Fastnet rock (fyren på Irlands sydspets) och styrde mot Crookhaven, en lång och djup vik med en lite by längs ena sidan. Väl framme kl 22.30 krokade vi i en sk mooring buoy, lagade Moussaka samt korkade upp den flaska Moet som vi tagit med från Spanien. Vilken härlig känsla att få ligga still och inte skumpa runt längre! Vi var alla stolta för att vi hade fixat överfarten!

På morgonen åt vi omelett med bacon och tomat – mums! Sedan följde städ och undanplockning. Mycket av våra grejor var blöta av saltvatten efter den långa seglingen. På eftermiddagen åkte vi med gummibåten in till kaj och fick uppleva Crookhaven. Det visade sig vara en supermysig by som levde upp under sommarmånaderna. På vintern bodde där bara 34 personer. På eftermiddagen åt mat på en pub. Pubägaren såg (ja hon sa så) att vi var svenskar och berättade att hon var gift med en svensk kille från Trollhättan och att hon hade två svenska tjejer som jobbade i baren samt en svensk au-pair.

Nästa stopp på vägen var Kinsale. En vacker stad med en liten marina. Vi kunde nu äntligen skölja av allt saltvatten från båten, tanka vatten och diesel samt bunkra lite. Från Kinsale gick vi vidare österut till en ankringsvik utanför Ardmore. Det blev sen ankomst, men vi hade förberett middag under gång, så kvällen avslutades med grillad biff och vitlökspotatisar i ugnen. I dag är vi på mot Dublin. Det kommer att bli nattsegling och säkert en del spännande navigering i tidvatten, strömmar och sandbankar som flyttar på sig.

Sightseeing by car

Idag är det regnigt och väldigt blåsigt väder. Vi bestämde oss för att hyra bil. Åkte till Vigo, som ligger knappt två mil bort. Trevlig stad, men dock mycket storstad! Träffade ett gäng killar som seglat ner en båt från Sverige. Visade sig att de var från Uddevalla (Ulrika är från Uddevalla). Till saken hör att när hamnkaptenen i Baiona hörde att vi var från Sverige, så sa han att han hade varit i Uddevalla flera gånger och frågade om vi kände Carina & Gunnar Olsson, vilket vi då inte gjorde. I Vigo träffade vi dock denna Gunnar Olsson. Världen är otroligt liten!

Hamnkaptenen i Baiona har också haft äran att träffa delfinen Kasper (eller Jasper som han kallas på spanska). Han berättade att Kasper har en egen hemsida till och med. Vi har försökt att lokalisera denna, men vår spanska är inte tillräckligt bra.

I morgon bär det av mot La Coruna. Thomas, Therese & Dennis kommer på tisdag så nu börjar det bli lite bråttom att komma fram. Vi planerar att nattsegla, men har kollat in en bra ankringsvik på vägen. Om vi skulle ångra oss. Det går ganska grov sjö ute på havet.

Man kan väl ångra sig

Vi förberedde för gång. Navtexen (väderprognosen) talade om lite rufft väder på upp mot 11 sekundmeter och vågor på 3,5 meter. Vi bestämde oss ändå för att gå, men vi planerade bara att gå ca 25 distans. Vi skulle ankra, eftersom hamnen på vägen bara tog båtar på upp till 12 meter, vår båt är 15. Precis när vi hade dragit elsladden kom en norrman och hälsade och berättade att de valt att ligga kvar pga att uppemot 20 sekundmeter som skulle komma. Vi som inte hade haft tillgång till webben och samma information innan bestämde oss raskt att bli kvar i Baiona och vänta ut ovädret. Istället för segling blev det nu arbete för oss alla. Vi städade och lagade diverse på båten. Kvällen avslutades med en bra film samt Guitar Heroes.

Baiona - en mycket mysig liten stad

Ulrika vaknade tidigare än övriga familjen och tog en joggingrunda. Baiona är en oerhört vacker liten stad. Här är ett riktigt spanskt semesterparadis! Tidvattnet är ganska rejält, 3 meter mellan hög och låg. Det innebär att man numera ligger på pontonbryggor som följer med tidvattnet. Vi fascineras av att trappan upp till kajen ena gången är en meter och andra gången flera meter hög! Landskapet här i norra Spanien är grönt och bergigt, vilket tilltalar oss.

Ulrika och barnen gick till stranden ett par timmar mitt på dagen, medan Håkan installerade den nya TV:n.

På kvällen regnade det ordentligt och vi hade det mysigt på en charmig restaurang inne i Baionas gamla stad.