Hemma

Väl hemma fick vi ett oerhört trevligt välkomnande av våra kära grannar! Vi la till vid Bosse och Åsas brygga och väl där blev vi bjudna på Champange. Även Tina och familjen Bohmans kom på besök.

Den formella avslutningen på vår resa betraktar vi var den kräftskiva som våra härliga grannar hade ordnat för oss på fredag kväll – tack för att ni finns!

Nu har vi varit hemma några dagar och faktiskt gjort den första arbetsdagen: känns lite rörigt! Barnen har anpassat sig väl till skola och dagis. Håkan & Ulrika planerar att bygga om köket, ja tillbaka till verkligheten alltså!

När vi nu summerar hela resan, så känner vi stor tacksamhet mot många som på olika sätt hjälpt till eller berikat vår resa, bl a:

• Thomas – som bl a tog hand om vår post och räkningarna när vi var borta
• Andina – som tog hand om vårt hus och lämnade tillbaka det i mycket bättre skick än det var när vi åkte
• Mormor och morfar – som tog hand om Jacob när han ville ha några dagar i land
• Bosse och Åsa – som lånade ut sin brygga till oss i avvaktan på att vi fick i vår boj
• Alla ni som skrev fina meddelande på bloggen till oss - de värmde och uppskattades
• Alla vänner för kräftskivan – som gjorde vår integration i vardagslivet så mycket enklare

Sist men inte minst, tack alla gäster som hälsade på oss och förgyllde vår resa med sitt sällskap:

• Familjen Veem (Sardinien)


• Thomas och Susanne (Mallorca, Caiscais och överseglingen från Spanien till Irland)


• Therese och Dennis (Mallorca och överseglingen från Spanien till Irland)


• Anna och Fanny (Ibiza)


• Familjen Andrén/Adelsson (Irland/Nordirland)


• Familjen Nylund (Skottland)


• Wille, Bosse och Lars (Nordsjön)

Lite ”hard facts” om resan:

• 135 dagar


• 4000 nautiska mil (motsvarar drygt 740 landmil)


• 61 hamnar och ankarvikar


• 11 nattseglingar

Göta Kanal

Resten av kanalen klarades av i ett huj, men trevliga slusskompisar. Genom hela kanalen gick vi med Mareld, med Janne och Karin som fast besättning. I vår konvoj gick även en mycket trevlig operasångare som höll på att frakta hem ett stålskrov för vidare byggnation. Han var ensam, så Jacob hjälpte till ibland. Några dagar fick vi även slussa med ”Skalman” (en ca 20 fot lång segelbåt).

I Borensberg blev det hålligång. Det började med vi bjöd över besättningarna på lite vin och snacks. Vi fick då även prov på Jannes och Jacobs gitarrspel. Kvällen avslutades med kräftkalas i Mareld. Besättningen på Gica tog dock en tidig kväll men vi kunde höra prov på operasång från grannbåten. Barnen roade sig hela kvällen med en fantastiskt söt 5-månaders hundvalp som de blev upp över öronen förälskade i.

Väl ute i kanalen styrde vi kosan mot Arkösund där vi blev bjudna på drinkar av våra nyfunna slussvänner Karin och Janne.

Näst sista dagen styrdes stäven mot Utö. Vi avnjöt en mycket mysig och god middag på Utö värdshus och kunde vakna upp till en fantastisk sista morgon med vackert väder och en liten gnagande känsla i magen – sista dagen… På vägen hem tog vi vägen om Vaxholm och köpte skumpa.

Över Vänern och in i Göta kanal

Vänern bjöd inte på något bra seglarväder, ingen vind och vädret pendlade mellan strålande sol till hällregn. Vi kom in i Sjötorp och körde in i slussen, perfekt vi var i god tid för sista slussningen, trodde vi! Vi hade försökt att ringa flera gånger tidigare under dagen, men inte fått svar. Kom dit kl 17.45 och trodde de stängde kl 18, men det var låst och tillbommat. Vi hittade tillslut en broschyr och läste till vår förvåning att man från och med denna dag behövde föranmäla sig minst tre dagar innan avfärd och att man endast kunde börja slussa på måndagar, onsdagar samt fredagar. Dessutom slussades man i konvoj. Hoppsan, skulle vi nu bli liggande flera dagar i ”fartfyllda” Sjötorp?

Efter en lite orolig natt ringde vi och kollade läget. Vi hade en ofantlig tur och fick komma med den konvoj som startade idag. Förhållandevis bra väder och många slussar denna dag! Framme i Töreboda, där vi skulle ligga för natten, fick barnen bada i bassäng. Vi bunkrade och kröp till kojs ganska tidigt!

Jacob återvänder

Vi bunkrade på morgonen och åkte sedan vidare till Trollhättan och de stora slussarna där. Anlände till Vänersborg vid 16. Mormor och morfar kom med Jacob och tillsammans åt vi en god middag, sill till förrätt och entrecote med vitlökspotatis till huvudrätt!

In i kanalen

Styrde kosan mot Götet i ett ganska kallt och grått väder. Körde sedan upp i Göta Älv, som för övrigt är ganska trist. Anlände till Lilla Edet kl 19.00 och lyckades manövrera in Gica i deras trånga gästhamn. Det krävdes två ”femöresvändningar” inne i hamnen för att tråkla in henne till en plats. Vi åt därefter en hämtpizza och sov väldigt gott på natten. Den tråkiga delen av kanalresan av avklarad.

Kalvsund

Vi lämnade hamn vid 12-tiden med siktet inställt på Kalvsund. Solen sken och det var varmt, men lite för lite vind för att kunna segla.

Kalvsund är den ön som Dennis kommer ifrån och vi skulle ha kräftskiva. Tomas, Susanne och Therese dök upp med båt. Dennis kom efter med den supercoola vattenskotern. Dennis mor, far och bror var också sugna på kräftor. Sedan dök Håkans gamla kompis Stickan upp med tre polare. En stund senare kom ännu en båt och det visade sig vara Ulle (Håkan kusin) och hennes man Mikael. Allt som allt var vi nu 19 personer på Gica. Vi umgicks rejält och körde vattenskoter så det stod härliga till!

Nästa dag hade vi planerat för avfärd i ett fantastiskt väder! Kl 11.30 bestämde vi oss dock för att stanna kvar och njuta av ett fantastisk västkusten tillsammans med härlig släkt och vänner! Vi tog en segeltur söder om Kalvsund med efterföljande grillning på kvällen – supermysigt!

Vattenskotern gick givetvis varm hela denna dag också!

Marstrand (och Ljungskile)

Gica fick ligga fyra nätter på Marstrand. Håkan blev upphämtad och sov två nätter i land tillsammans med övriga familjen i Ljungskile. Det var mysigt att kunna umgås med släkten igen!

Hos mormor och morfar frossade vi i att klappa föl – supersöta! Tilda sysselsatte sig själv med labradoren Filippa – de älskar verkligen varandra!

Ulrika funderade på om familjen kanske skulle flytta till gården – som så ofta när vi är i Ljungskile! De tankarna försvinner dock när vi kommer hem till Lagnö igen!

Jacob valde att stanna kvar hos mormor och morfar. Han var väl lite trött på ett golv (durk) som rör på sig hela tiden…

När vi kom tillbaka till Gica insåg vi att det hade det varit riktigt rufft väder i Marstrand. Fendrarna hade slitigt av en del färg från skrovet. Hur nu fendrar kan göra det? Ja, tråkigt var det, men vi hade som tur var redan planerat att lacka om henne framöver.

På Marstrand fick vi besök av Carro, Erik, Elisia och Henry (Sir Henry brukar han få heta…). Vi åt Tacos och umgicks. Vädret var strålande och vi kunde verkligen njuta av Marstrand och Västkusten.

Nordsjön

Sjön, vinden och vädret var säkerligen precis som Nordsjön skall vara (jag vet inte eftersom det var min första överresa). Vi fick en liten inblick i hur livet på Nordsjön brukar vara genom en överhöring av radiokommunikationen mellan en tysk segelbåt och en oljeplattform. Den tyska båten låg strax framför oss anropade plattformen för att få höra senaste väderleksprognosen (segelbåten tyckte tydligen att det blåste lite för mycket). Den ”käcka” radiomannen på plattformen svarade då att ”the forecast is southerly force 5-7 (10-16 m/s), but as we say here in the North sea - we just have to wait and see…). Radiomannen verkade luttrad och hade inte mycket till övers för landkrabbornas förmåga att förutspå hur det blir på Nordsjön.

Besättningen (Bosse, Lars, Wille och Håkan) fungerade bra: Alla var aktiva och delade på arbetsuppgifterna relativt lika. Om man skall karaktärisera lite, så kan följande nämnas:

Lars – fantastisk kock som ansvarade helt för all matlagning de första två dagarna. Sista dygnet tog Bosse och Wille över ansvaret för matlagning.

Bosse – den obotlige optimisten. Alla höll modet upp under hela resan, men Bosse var en förebild. Oberoende av när man frågade, i hällande regn och snålblåst vid rodret eller efter kraftiga vurpor ombord, så svarade Bosse alltid att livet var på topp.

Wille är den ständiga fixaren. Vi gjorde bl a en fantastisk sättning av stormfock på fördäck i 16 m/s med översköljande sjö, som vi sedan fick ta ner igen efter 45 minuter (vinden avtog till 10 m/s). Uppenbarligen en helt onödig segeländring, men en bedrift i rådande väderläge.

Själv var jag (Håkan) alltiallo som ständigt funderade över väderprognoser, vägval och alternativ.

Totalt sätt gick resan mycket bra. Vi färdades 530 distans på tre dygn och 1 timma (totalt 73 timmar). Snittfarten blev därmed 7,2 knop. Fartrekordet var 11,7 knop i surf med bara revad genua uppe (någon gång klockade GPS:en 12,7 knop, men vi tror inte riktigt på den mätningen). Vi gick för motor de första 15 timmarna, längs kusten utanför Inverness, på grund av för lite vind. Sedan blåste det upp och vi seglade hela vägen över tills vi tog ner seglen utanför Marstrand. Vinden låg konstant på 10-14 m/s, med några toppar på 17 m/s och några bottnar på 7 m/s. Vågorna var i stort sett helt OK, men vi fick några partier med 5-6 meters vågor snett bakifrån (då är det skönt att ha en lång, smal och låg båt som slingrar sig smidigt fram mellan vågtopparna!). Sista natten fick vi även uppleva åska, från tre håll, (nord, väst och öst), men som tur var hamnade vi dock aldrig i något centrum för åskan.

Vi ankom Marstrand vid 14-tiden på måndag och vi fick en bra plats på piren utanför Värdshuset.

Lars rekade snart reda på en bastu och dusch och vid 16-tiden var vi rena och fräscha. Efter städning och svabbning av båten, avslutades kvällen med middag på Värdshuset och efterföljande ”gissa låt och artist” - tävling och ”Gaelic coffe” i båten. Vi sov gott den natten.

Caledonian Canal

Canelonian Canal är verkligen oerhört vackert, med höga berg och djupa dalar!

Familjen Nylund, efterlängtade som de var av alla ombord, anlände med det mycket långsamma tåget från Glasgow. Sedan följde slussning och mys i det vackra landskapet.

Vi har verkligen fått bekräftat att skottskan är så svår att förstå som det sägs och det är lite pinsamt att om och om igen be dem repetera. Man anser ju sig vara ganska bra på engelska egentligen…..

I slussarna i Fort Augustus var Gica den absolut största sevärdigheten och man kan nu finna kort på Gica med besättning i bl a Kina, Japan och Italien!

Vi har haft enligt skottskt mått mätt, haft bra väder i kanalen. En dag regnade det och det var när vi befann oss på Loch Ness sjön, vilket passade ganska bra. Även om det regnade när vi befann oss på Loch Ness, så trotsade större delen av besättningen regn och det faktum att det var 13 grader i vattnet, och hoppade i. Vi såg dock inte något sjöodjur! Faktum är att det är enormt dålig sikt i sjön så Nessie kan leva runt ganska anonymt i den 300 meter djupa sjön (djupare än Nordsjön).

När vi var på väg ner med slussarna i Inverness dök det upp två personer som såg ganska crazy ut med skottska mössor och rött hår! Det var Bosse och Wille som dök upp inför avfärd över Nordsjön.

Kvällen innan alla kvinnor och barn skulle lämna båten blev ganska kaotisk med tvätt, packning, matlagning och bunkring. Det var ännu mer kaotiskt när vi kollade väderleksprognosen för veckan framåt. Snabbt togs beslutet att Gica skulle lämna hamn och bege sig ut på Nordsjön redan dagen efter, vilket inte var planen från början.

Mor och barn Molin åkte till Prestwick (utanför Glasgow) med Mor och barn Nylund. Nylundarna tog planet på kvällen, men Molinarna fick sova på hotell för vidare flyg till Göteborg och Ljungskile (där mormor och morfar bor). Hemma hos mormor och morfar fanns till allas glädje åtta vuxna hästar och sex små föl!

Islay & single malt whiskey

Skottland är ett mycket vackert land och vi har haft möjligheten att få njuta av ön Islay på Skottlands västkust i flera dagar. På Islay låg vi i en trevlig liten hamn som hette Port Ellen. Port Ellen var inte stort och det verkade som om tiden stått still där. I närheten av Port Ellen ligger whiskey-distillerierna: Laphroigh, Lagavulin & Ardbeg. Vi har besökt dem alla och Håkan har investerat i flera schyssta flaskor.

En dag tog vi bussen till Bowmore, där vi givetvis också införskaffade en whiskey flaska, gammal som gatan;-) Håkan och Jacob tog även en buss till Port Askaig där de promenderade bort till Coal Ila. Givetvis skulle samlingen med schyssta whiskeyflaskor kompletteras även här! Vi kan väl konstatera att det är tur att det inte fanns annat att köpa på Islay än just whiskey (ja ett par mataffärer kunde man i och för sig hitta)

Människorna här i Skottland har visat sig vara mycket, mycket trevliga och vänliga. Vädret har varit både fantastiskt soligt och varmt, men också ”skottskt” regnigt. Vi blev inblåsta i Port Ellen i två dygn pga kulingvarningar. Men på tredje försöket kunde vi lämna hamn och fick en regnig färd till Ardfern på Skottska fastlandet. Ardfern ligger i en vik med höga berg runt. Här är mycket vackert! Vad gäller djur så kan vi nämna att David har räddat en groda som flöt i vattnet och att vi haft en ursöt sälunge simmande runt båten.

Igår gick vi på restaurang i den lilla byn Ardfern. På puben var det full fart och maten smakade mycket bra! Nu skall vi snart lämna hamn och bege oss norrut. Familjen Nylund kommer på måndag och skall följa med genom Caledonien Canal och det är vi många ombord som längtar efter!

Irland!

Tilda kl 09.00 i morse när hon slog upp ögonen; ” Jag vill bli som Pippi, stark & rik”

Nu är vi i Bangor, som ligger 1,6 mil utanför Belfast. Hit kom vi i tisdags och trivs mycket bra! Vi ligger i en fantastiskt bra marina med det mesta man kan önska sig, även sälar! Bangor är en mysig liten kuststad. Annie, Per, Buster & Lucas är här på besök och har varit så en vecka. De hoppade på i Dublin och hoppar av i morgon för vidare transport till Dublin och Stockholm. Vi har haft mycket roligt ihop både vuxna och barn, med pubbesök, nöjesfältsbesök, två storstadsbesök (Dublin & Belfast), schysst segling och en himla massa ”mys” i båten.












Vädret har nog varit mycket bra för att vara Irland. Det har nästan inte regnat alls!! En av de absoluta största upplevelserna för barnen (Tilda var dock inte med) var när de fick följa med en fiskebåt ut och fiska. De drog upp en hel del makrill och vi alla åt fantastisk god färsk makrill därefter. En del fisk matade vi dock de tre sälar som väntade otåligt vid bryggan!












På vägen från Dublin till Bangor stannade vi i Carlingford, en mycket liten by.










Vi låg på boj p g a av stark vind och lågt tidvatten. På kvällen tog sig killarna en liten tur med gummibåten. När Håkan skulle ta den obligatoriska ”kolla hur vi ligger innan natten”- rundan upptäckte han att gummibåten var borta – knopen hade gått upp! Katastrof, dels givetvis för att det är mycket pengar och dels därför att vi helt enkelt inte klarar oss utan gummibåt! Till saken hör att det är 3,5 meters tidvatten här och vi låg i en stor vik, vilket innebär en mycket stark ström upp till 5 knops ström. Vi konstaterade att båten troligen hade begett sig till havs!

På morgonen tog vi oss in i marinan och Ulrika stack direkt för att ”scanna” av kusten. Det fanns ju ändå en liten, liten chans att båten skulle kunna ha blivit kvar. Fyra kilometer bort låg den! Oj vad glada vi blev!!! Vi var tvungna att invänta högvatten för att kunna få henne tillbaka, eftersom det var 500 meter ner till vattnet när vi hittade Gummitarzan! På bilden nedan är det högvatten igen!







I morgon beger sig familjen Molin mot Skottland, vilket troligen blir regnigare än det varit på Irland! Vi ser väldigt mycket fram emot att få uppleva Skottland!

Vi är över!

Nu var det länge sedan som vi la upp något. Det beror framförallt på avsaknaden av trådlöst Internet i de hamnar vi legat i, men också på att vi har tagit oss över från La Coruna till Irland!

Tiden innan avfärd präglades av förberedelser för avfärd. Vi bunkrade och stuvade. Lagade och fixade. Thomas, Therese & Dennis kom den 8 juli och det var härligt att få lite nytt ”blod” ombord.

Vi lämnade La Coruna den 9 juli kl 15.30. Prognosen verkade bra, kanske lite blåsig. Vi skulle få sydvästliga vindar till att börja med och efter halva resan skulle det vrida till nordväst. Av den anledningen valde vi att gå nordnordväst i början och efter halva resan vända mot nordnordöst. Men som vanligt kan man inte helt lita på prognoser…

På eftermiddagen när vi avgick blåste det rejält (byarna nådde 32-33 knop, dvs 16-17 m/s) och ingen fick i sig någon mat den första kvällen och då skall ni ändå veta att de som brukar bli sjösjuka hade tagit piller och att övriga egentligen är riktiga sjöbjörnar som aldrig blir sjösjuka.

Andra dagen lugnade sig vinden något men vi hade mellan 10-12 sekundmeter största delen av resan. Tyvärr blir ju även vågorna ”hårda” av vind. Det gungade riktigt rejält alla dagar (och nätter) förutom sista dagen då det faktiskt blev lite lugnare. Överfarten tog tre dygn och 7 timmar! Ganska bra jobbat för 510 distans! Vi kunde segla drygt halva tiden. Övrig tid gick motorn med storseglet upp som stöd.

På nätterna körde vi ett vaktschema som såg ut som följer:

Håkan 22-00
Dennis 23-01
Therese 00-02
Thomas 01-03
Ulrika 02-04
Håkan 03-05
Dennis 04-06
Therese 05-07
Thomas 06-08
Ulrika 07-09
Håkan 08-10

Detta visade sig vara ett mycket bra schema, för det gav två timmars vakt och tre timmars sömn och dessutom blev det lite omväxling eftersom det var vaktbyte varje timma. På dagarna hade vi inga speciella vakter, men vi kan nog konstatera att Thomas drog det tyngsta lasset.

Första natten tröttnade autopiloten och slutade att fungera. Ja då var det bara till att handstyra dygnet runt. Vi önskade att vi hade köpt varma vattentäta handskar. Händerna blev minst sagt lite kalla!

När vi nu ändå är inne på skador så kan vi se att översegligen slet ganska hårt på Gica. Förutom autopiloten så ”regnade” radarreflektorn ner över oss, vindmätaren slutade att visa korrekt ”true” vind, kanten på genuan fläktes upp samt ställningen till Danbuoyen (en säkerhetsboy med lång pinne och lampa, som man slänger i om någon skulle ramla i vattnet) vibrerade sönder. Inga panikgrejor som tur var, och framförallt inga personskador!

När vi äntligen hade land i sikte var det en oerhört skön känsla som kom över oss! Vi passerade Fastnet rock (fyren på Irlands sydspets) och styrde mot Crookhaven, en lång och djup vik med en lite by längs ena sidan. Väl framme kl 22.30 krokade vi i en sk mooring buoy, lagade Moussaka samt korkade upp den flaska Moet som vi tagit med från Spanien. Vilken härlig känsla att få ligga still och inte skumpa runt längre! Vi var alla stolta för att vi hade fixat överfarten!

På morgonen åt vi omelett med bacon och tomat – mums! Sedan följde städ och undanplockning. Mycket av våra grejor var blöta av saltvatten efter den långa seglingen. På eftermiddagen åkte vi med gummibåten in till kaj och fick uppleva Crookhaven. Det visade sig vara en supermysig by som levde upp under sommarmånaderna. På vintern bodde där bara 34 personer. På eftermiddagen åt mat på en pub. Pubägaren såg (ja hon sa så) att vi var svenskar och berättade att hon var gift med en svensk kille från Trollhättan och att hon hade två svenska tjejer som jobbade i baren samt en svensk au-pair.

Nästa stopp på vägen var Kinsale. En vacker stad med en liten marina. Vi kunde nu äntligen skölja av allt saltvatten från båten, tanka vatten och diesel samt bunkra lite. Från Kinsale gick vi vidare österut till en ankringsvik utanför Ardmore. Det blev sen ankomst, men vi hade förberett middag under gång, så kvällen avslutades med grillad biff och vitlökspotatisar i ugnen. I dag är vi på mot Dublin. Det kommer att bli nattsegling och säkert en del spännande navigering i tidvatten, strömmar och sandbankar som flyttar på sig.

Sightseeing by car

Idag är det regnigt och väldigt blåsigt väder. Vi bestämde oss för att hyra bil. Åkte till Vigo, som ligger knappt två mil bort. Trevlig stad, men dock mycket storstad! Träffade ett gäng killar som seglat ner en båt från Sverige. Visade sig att de var från Uddevalla (Ulrika är från Uddevalla). Till saken hör att när hamnkaptenen i Baiona hörde att vi var från Sverige, så sa han att han hade varit i Uddevalla flera gånger och frågade om vi kände Carina & Gunnar Olsson, vilket vi då inte gjorde. I Vigo träffade vi dock denna Gunnar Olsson. Världen är otroligt liten!

Hamnkaptenen i Baiona har också haft äran att träffa delfinen Kasper (eller Jasper som han kallas på spanska). Han berättade att Kasper har en egen hemsida till och med. Vi har försökt att lokalisera denna, men vår spanska är inte tillräckligt bra.

I morgon bär det av mot La Coruna. Thomas, Therese & Dennis kommer på tisdag så nu börjar det bli lite bråttom att komma fram. Vi planerar att nattsegla, men har kollat in en bra ankringsvik på vägen. Om vi skulle ångra oss. Det går ganska grov sjö ute på havet.

Man kan väl ångra sig

Vi förberedde för gång. Navtexen (väderprognosen) talade om lite rufft väder på upp mot 11 sekundmeter och vågor på 3,5 meter. Vi bestämde oss ändå för att gå, men vi planerade bara att gå ca 25 distans. Vi skulle ankra, eftersom hamnen på vägen bara tog båtar på upp till 12 meter, vår båt är 15. Precis när vi hade dragit elsladden kom en norrman och hälsade och berättade att de valt att ligga kvar pga att uppemot 20 sekundmeter som skulle komma. Vi som inte hade haft tillgång till webben och samma information innan bestämde oss raskt att bli kvar i Baiona och vänta ut ovädret. Istället för segling blev det nu arbete för oss alla. Vi städade och lagade diverse på båten. Kvällen avslutades med en bra film samt Guitar Heroes.

Baiona - en mycket mysig liten stad

Ulrika vaknade tidigare än övriga familjen och tog en joggingrunda. Baiona är en oerhört vacker liten stad. Här är ett riktigt spanskt semesterparadis! Tidvattnet är ganska rejält, 3 meter mellan hög och låg. Det innebär att man numera ligger på pontonbryggor som följer med tidvattnet. Vi fascineras av att trappan upp till kajen ena gången är en meter och andra gången flera meter hög! Landskapet här i norra Spanien är grönt och bergigt, vilket tilltalar oss.

Ulrika och barnen gick till stranden ett par timmar mitt på dagen, medan Håkan installerade den nya TV:n.

På kvällen regnade det ordentligt och vi hade det mysigt på en charmig restaurang inne i Baionas gamla stad.

Casper

David skriver:

Wow!!

Hej alla! Igår var jag med om en supergrej! Det var den bästa dagen på hela resan! När vi kom hit på lördagskvällen såg vi en delfin som simmade bakom oss när vi skulle lägga till i hamnen. Igår (söndag) såg vi delfinen simma bakom massor av båtar. Klockan nio på kvällen så kom delfinen till vår båt. Vi höll på och klappa och klia honom. Jag och Jacob gick fram i gummibåten och lekte med honom. Det var jätte kul. Jag, Jacob och mamma klappade honom. Det kom massor av folk som stod och kollade på. Det var en kille som var viste mycket om honom. Delfinen hette Kasper och var 3½ m. Han var 6 år och har varit här i 3veckor. Han har varit i en annan hamn i Portugal som heter Aveiro. Han har också varit på Irland. Han hade många ärr på ryggen som vi tror är av propellrarna från båtarna. Han väger ½ ton. Vi lekte med honom till kl 11, sedan fick vi säga god natt.

Kasper älskade att leka med våran stora, vita fender. I slutet började han hoppa upp med halva kroppen och försökte "krama" fendern. Hoppas han kommer dag igen!

Ulrika skriver: Nu har vi alltså fått klappa en "vild" delfin – Helt fantastiskt! Barnen var helt lyriska!

Idag hyrde vi också bil och åkte först norrut till Viana do Castelo, vilket är en mycket fin stad med en rik historia! Vi tog sedan landsvägen mot Porto och fick uppleva Portugal än mer. På vägen passade vi på att bunkra. Portugal är förhållandevis billigt, vad gäller mat (och vin). Vi besökte Porto, Portugals andra stad, vilket verkligen var en upplevelse! Hit vill vi åka igen!
Idag skall vi åka en sväng med bilen och i morgonbitti kl 05.30 bär det av vidare norrut.