När mamma Ulrika (som för övrigt inte är förtjust i att ta död på fiskar) för en gång skulle engagerade sig i fisket, så gick det som på räls. Tre fiskar plockades in. Sedan sa vi att det fick räcka. Vi har nämligen en ”fiskguidebok” där dessa fiskar inte finns med. Vi visste alltså inte om de var ätbara eller inte. De icke ätbara fiskarna i guideboken var dock rent utsagt urfula och våra fiskar var inte så fula så vi chansade på att de inte var giftiga! Tilda fullkomligt älskade fisken – mums! Till slut vågade vi dock inte ge henne mer (vi var jut inte säkra på att de var ätbara) så vi sa att fisken var slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar