Nu var det länge sedan som vi la upp något. Det beror framförallt på avsaknaden av trådlöst Internet i de hamnar vi legat i, men också på att vi har tagit oss över från La Coruna till Irland!
Tiden innan avfärd präglades av förberedelser för avfärd. Vi bunkrade och stuvade. Lagade och fixade. Thomas, Therese & Dennis kom den 8 juli och det var härligt att få lite nytt ”blod” ombord.
Vi lämnade La Coruna den 9 juli kl 15.30. Prognosen verkade bra, kanske lite blåsig. Vi skulle få sydvästliga vindar till att börja med och efter halva resan skulle det vrida till nordväst. Av den anledningen valde vi att gå nordnordväst i början och efter halva resan vända mot nordnordöst. Men som vanligt kan man inte helt lita på prognoser…
På eftermiddagen när vi avgick blåste det rejält (byarna nådde 32-33 knop, dvs 16-17 m/s) och ingen fick i sig någon mat den första kvällen och då skall ni ändå veta att de som brukar bli sjösjuka hade tagit piller och att övriga egentligen är riktiga sjöbjörnar som aldrig blir sjösjuka.
Andra dagen lugnade sig vinden något men vi hade mellan 10-12 sekundmeter största delen av resan. Tyvärr blir ju även vågorna ”hårda” av vind. Det gungade riktigt rejält alla dagar (och nätter) förutom sista dagen då det faktiskt blev lite lugnare. Överfarten tog tre dygn och 7 timmar! Ganska bra jobbat för 510 distans! Vi kunde segla drygt halva tiden. Övrig tid gick motorn med storseglet upp som stöd.
På nätterna körde vi ett vaktschema som såg ut som följer:
Håkan 22-00
Dennis 23-01
Therese 00-02
Thomas 01-03
Ulrika 02-04
Håkan 03-05
Dennis 04-06
Therese 05-07
Thomas 06-08
Ulrika 07-09
Håkan 08-10
Detta visade sig vara ett mycket bra schema, för det gav två timmars vakt och tre timmars sömn och dessutom blev det lite omväxling eftersom det var vaktbyte varje timma. På dagarna hade vi inga speciella vakter, men vi kan nog konstatera att Thomas drog det tyngsta lasset.
Första natten tröttnade autopiloten och slutade att fungera. Ja då var det bara till att handstyra dygnet runt. Vi önskade att vi hade köpt varma vattentäta handskar. Händerna blev minst sagt lite kalla!
När vi nu ändå är inne på skador så kan vi se att översegligen slet ganska hårt på Gica. Förutom autopiloten så ”regnade” radarreflektorn ner över oss, vindmätaren slutade att visa korrekt ”true” vind, kanten på genuan fläktes upp samt ställningen till Danbuoyen (en säkerhetsboy med lång pinne och lampa, som man slänger i om någon skulle ramla i vattnet) vibrerade sönder. Inga panikgrejor som tur var, och framförallt inga personskador!
När vi äntligen hade land i sikte var det en oerhört skön känsla som kom över oss! Vi passerade Fastnet rock (fyren på Irlands sydspets) och styrde mot Crookhaven, en lång och djup vik med en lite by längs ena sidan. Väl framme kl 22.30 krokade vi i en sk mooring buoy, lagade Moussaka samt korkade upp den flaska Moet som vi tagit med från Spanien. Vilken härlig känsla att få ligga still och inte skumpa runt längre! Vi var alla stolta för att vi hade fixat överfarten!
På morgonen åt vi omelett med bacon och tomat – mums! Sedan följde städ och undanplockning. Mycket av våra grejor var blöta av saltvatten efter den långa seglingen. På eftermiddagen åkte vi med gummibåten in till kaj och fick uppleva Crookhaven. Det visade sig vara en supermysig by som levde upp under sommarmånaderna. På vintern bodde där bara 34 personer. På eftermiddagen åt mat på en pub. Pubägaren såg (ja hon sa så) att vi var svenskar och berättade att hon var gift med en svensk kille från Trollhättan och att hon hade två svenska tjejer som jobbade i baren samt en svensk au-pair.
Nästa stopp på vägen var Kinsale. En vacker stad med en liten marina. Vi kunde nu äntligen skölja av allt saltvatten från båten, tanka vatten och diesel samt bunkra lite. Från Kinsale gick vi vidare österut till en ankringsvik utanför Ardmore. Det blev sen ankomst, men vi hade förberett middag under gång, så kvällen avslutades med grillad biff och vitlökspotatisar i ugnen. I dag är vi på mot Dublin. Det kommer att bli nattsegling och säkert en del spännande navigering i tidvatten, strömmar och sandbankar som flyttar på sig.
Tiden innan avfärd präglades av förberedelser för avfärd. Vi bunkrade och stuvade. Lagade och fixade. Thomas, Therese & Dennis kom den 8 juli och det var härligt att få lite nytt ”blod” ombord.
Vi lämnade La Coruna den 9 juli kl 15.30. Prognosen verkade bra, kanske lite blåsig. Vi skulle få sydvästliga vindar till att börja med och efter halva resan skulle det vrida till nordväst. Av den anledningen valde vi att gå nordnordväst i början och efter halva resan vända mot nordnordöst. Men som vanligt kan man inte helt lita på prognoser…
På eftermiddagen när vi avgick blåste det rejält (byarna nådde 32-33 knop, dvs 16-17 m/s) och ingen fick i sig någon mat den första kvällen och då skall ni ändå veta att de som brukar bli sjösjuka hade tagit piller och att övriga egentligen är riktiga sjöbjörnar som aldrig blir sjösjuka.
Andra dagen lugnade sig vinden något men vi hade mellan 10-12 sekundmeter största delen av resan. Tyvärr blir ju även vågorna ”hårda” av vind. Det gungade riktigt rejält alla dagar (och nätter) förutom sista dagen då det faktiskt blev lite lugnare. Överfarten tog tre dygn och 7 timmar! Ganska bra jobbat för 510 distans! Vi kunde segla drygt halva tiden. Övrig tid gick motorn med storseglet upp som stöd.På nätterna körde vi ett vaktschema som såg ut som följer:
Håkan 22-00
Dennis 23-01
Therese 00-02
Thomas 01-03
Ulrika 02-04
Håkan 03-05
Dennis 04-06
Therese 05-07
Thomas 06-08
Ulrika 07-09
Håkan 08-10
Detta visade sig vara ett mycket bra schema, för det gav två timmars vakt och tre timmars sömn och dessutom blev det lite omväxling eftersom det var vaktbyte varje timma. På dagarna hade vi inga speciella vakter, men vi kan nog konstatera att Thomas drog det tyngsta lasset.
Första natten tröttnade autopiloten och slutade att fungera. Ja då var det bara till att handstyra dygnet runt. Vi önskade att vi hade köpt varma vattentäta handskar. Händerna blev minst sagt lite kalla!
När vi nu ändå är inne på skador så kan vi se att översegligen slet ganska hårt på Gica. Förutom autopiloten så ”regnade” radarreflektorn ner över oss, vindmätaren slutade att visa korrekt ”true” vind, kanten på genuan fläktes upp samt ställningen till Danbuoyen (en säkerhetsboy med lång pinne och lampa, som man slänger i om någon skulle ramla i vattnet) vibrerade sönder. Inga panikgrejor som tur var, och framförallt inga personskador!
När vi äntligen hade land i sikte var det en oerhört skön känsla som kom över oss! Vi passerade Fastnet rock (fyren på Irlands sydspets) och styrde mot Crookhaven, en lång och djup vik med en lite by längs ena sidan. Väl framme kl 22.30 krokade vi i en sk mooring buoy, lagade Moussaka samt korkade upp den flaska Moet som vi tagit med från Spanien. Vilken härlig känsla att få ligga still och inte skumpa runt längre! Vi var alla stolta för att vi hade fixat överfarten!
På morgonen åt vi omelett med bacon och tomat – mums! Sedan följde städ och undanplockning. Mycket av våra grejor var blöta av saltvatten efter den långa seglingen. På eftermiddagen åkte vi med gummibåten in till kaj och fick uppleva Crookhaven. Det visade sig vara en supermysig by som levde upp under sommarmånaderna. På vintern bodde där bara 34 personer. På eftermiddagen åt mat på en pub. Pubägaren såg (ja hon sa så) att vi var svenskar och berättade att hon var gift med en svensk kille från Trollhättan och att hon hade två svenska tjejer som jobbade i baren samt en svensk au-pair.
Nästa stopp på vägen var Kinsale. En vacker stad med en liten marina. Vi kunde nu äntligen skölja av allt saltvatten från båten, tanka vatten och diesel samt bunkra lite. Från Kinsale gick vi vidare österut till en ankringsvik utanför Ardmore. Det blev sen ankomst, men vi hade förberett middag under gång, så kvällen avslutades med grillad biff och vitlökspotatisar i ugnen. I dag är vi på mot Dublin. Det kommer att bli nattsegling och säkert en del spännande navigering i tidvatten, strömmar och sandbankar som flyttar på sig. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar