Sjön, vinden och vädret var säkerligen precis som Nordsjön skall vara (jag vet inte eftersom det var min första överresa). Vi fick en liten inblick i hur livet på Nordsjön brukar vara genom en överhöring av radiokommunikationen mellan en tysk segelbåt och en oljeplattform. 
Den tyska båten låg strax framför oss anropade plattformen för att få höra senaste väderleksprognosen (segelbåten tyckte tydligen att det blåste lite för mycket). Den ”käcka” radiomannen på plattformen svarade då att ”the forecast is southerly force 5-7 (10-16 m/s), but as we say here in the North sea - we just have to wait and see…). Radiomannen verkade luttrad och hade inte mycket till övers för landkrabbornas förmåga att förutspå hur det blir på Nordsjön.
Besättningen (Bosse, Lars, Wille och Håkan) fungerade bra: Alla var aktiva och delade på arbetsuppgifterna relativt lika. Om man skall karaktärisera lite, så kan följande nämnas:
Lars – fantastisk kock som ansvarade helt för all matlagning de första två dagarna. Sista dygnet tog Bosse och Wille över ansvaret för matlagning.
Bosse – den obotlige optimisten. Alla höll modet upp under hela resan, men Bosse var en förebild. Oberoende av när man frågade, i hällande regn och snålblåst vid rodret eller efter kraftiga vurpor ombord, så svarade Bosse alltid att livet var på topp.
Wille är den ständiga fixaren. Vi gjorde bl a en fantastisk sättning av stormfock på fördäck i 16 m/s med översköljande sjö, som vi sedan fick ta ner igen efter 45 minuter (vinden avtog till 10 m/s). Uppenbarligen en helt onödig segeländring, men en bedrift i rådande väderläge.
Själv var jag (Håkan) alltiallo som ständigt funderade över väderprognoser, vägval och alternativ.
Totalt sätt gick resan mycket bra. Vi färdades 530 distans på tre dygn och 1 timma (totalt 73 timmar). Snittfarten blev därmed 7,2 knop. Fartrekordet var 11,7 knop i surf med bara revad genua uppe (någon gång klockade GPS:en 12,7 knop, men vi tror inte riktigt på den mätningen). Vi gick för motor de första 15 timmarna, längs kusten utanför Inverness, på grund av för lite vind. Sedan blåste det upp och vi seglade hela vägen över tills vi tog ner seglen utanför Marstrand. Vinden låg konstant på 10-14 m/s, med några toppar på 17 m/s och några bottnar på 7 m/s. Vågorna var i stort sett helt OK, men vi fick några partier med 5-6 meters vågor snett bakifrån (då är det skönt att ha en lång, smal och låg båt som slingrar sig smidigt fram mellan vågtopparna!). Sista natten fick vi även uppleva åska, från tre håll, (nord, väst och öst), men som tur var hamnade vi dock aldrig i något centrum för åskan.
Vi ankom Marstrand vid 14-tiden på måndag och vi fick en bra plats på piren utanför Värdshuset.
Den tyska båten låg strax framför oss anropade plattformen för att få höra senaste väderleksprognosen (segelbåten tyckte tydligen att det blåste lite för mycket). Den ”käcka” radiomannen på plattformen svarade då att ”the forecast is southerly force 5-7 (10-16 m/s), but as we say here in the North sea - we just have to wait and see…). Radiomannen verkade luttrad och hade inte mycket till övers för landkrabbornas förmåga att förutspå hur det blir på Nordsjön.Besättningen (Bosse, Lars, Wille och Håkan) fungerade bra: Alla var aktiva och delade på arbetsuppgifterna relativt lika. Om man skall karaktärisera lite, så kan följande nämnas:
Lars – fantastisk kock som ansvarade helt för all matlagning de första två dagarna. Sista dygnet tog Bosse och Wille över ansvaret för matlagning.
Bosse – den obotlige optimisten. Alla höll modet upp under hela resan, men Bosse var en förebild. Oberoende av när man frågade, i hällande regn och snålblåst vid rodret eller efter kraftiga vurpor ombord, så svarade Bosse alltid att livet var på topp.
Wille är den ständiga fixaren. Vi gjorde bl a en fantastisk sättning av stormfock på fördäck i 16 m/s med översköljande sjö, som vi sedan fick ta ner igen efter 45 minuter (vinden avtog till 10 m/s). Uppenbarligen en helt onödig segeländring, men en bedrift i rådande väderläge.Själv var jag (Håkan) alltiallo som ständigt funderade över väderprognoser, vägval och alternativ.
Totalt sätt gick resan mycket bra. Vi färdades 530 distans på tre dygn och 1 timma (totalt 73 timmar). Snittfarten blev därmed 7,2 knop. Fartrekordet var 11,7 knop i surf med bara revad genua uppe (någon gång klockade GPS:en 12,7 knop, men vi tror inte riktigt på den mätningen). Vi gick för motor de första 15 timmarna, längs kusten utanför Inverness, på grund av för lite vind. Sedan blåste det upp och vi seglade hela vägen över tills vi tog ner seglen utanför Marstrand. Vinden låg konstant på 10-14 m/s, med några toppar på 17 m/s och några bottnar på 7 m/s. Vågorna var i stort sett helt OK, men vi fick några partier med 5-6 meters vågor snett bakifrån (då är det skönt att ha en lång, smal och låg båt som slingrar sig smidigt fram mellan vågtopparna!). Sista natten fick vi även uppleva åska, från tre håll, (nord, väst och öst), men som tur var hamnade vi dock aldrig i något centrum för åskan.
Vi ankom Marstrand vid 14-tiden på måndag och vi fick en bra plats på piren utanför Värdshuset.
Lars rekade snart reda på en bastu och dusch och vid 16-tiden var vi rena och fräscha. Efter städning och svabbning av båten, avslutades kvällen med middag på Värdshuset och efterföljande ”gissa låt och artist” - tävling och ”Gaelic coffe” i båten. Vi sov gott den natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar